lördag 12 maj 2007

Förutsättningar

Jackan ligger slängd på korridorgolvet - igen.
Ända sedan vi bytte klassrum har denna pojke konstant slarvat med att hänga upp sin jacka. Jag stegar mot honom med bestämda steg.
"Nu måste du börja hänga upp din jacka" säger jag med skärpa i rösten.
"Men...men...jag når inte" svarar han förskräckt och jag inser att han har helt rätt. Han når inte. Hängarna är mycket högre upp här än vid vårt förra klassrum och han är mycket liten. Skuldmedvetet ber jag om ursäkt och ställer fram en stol. Problemet löst


En annan gång beslutade jag mig för att försöka sluta med att skära och skala barnens frukter.
"Kan du skära mitt äpple?" frågar en av flickorna.
"Nej, nog får du allt ta och använda tänderna!" svarar jag glatt men bestämt.
Hon ler brett och tandlöst och säger fnittrande "Jag kan inte".
Jag skrattar. Sju år och gluggar både uppe och nere. Då kan man inte. Faktiskt :)

2 kommentarer:

Anne-Marie Körling sa...

Det perspektivet som du har - det skulle alla öva sig i. När dom ler tandlösa - så förändras ju allt tänkande och tyckande från vuxenvärlden - bit i äpplet - nja det är inte så enkelt som det ser ut. Är man kort så är man. Tur att du visade på en stol och inte gjorde jobbet själv. Lärande det är att ha redskap.
Kram A-M

erica sa...

Ja lärande är att ha redskap men tänder var lite svårt att tillhandahålla. En äppelskärare som skolbarnen själva lär sig använda kanske är modellen.