- Varför har vi stora och små bokstäver egentligen? frågade min trafiklärar-kompis.
- Tja, så man kan se var en mening börjar och så att man kan markera namn med stor bokstav, svarade jag.
- Det är ju jättedumt egentligen, konstaterade han.
- Ehh... jaha... kanske det...?´
- För då måste man ju lära sig två uppsättningar tecken istället för en. Man skulle ju kunna göra bokstaven lite större bara på namnen och meningen slutar ju ändå med punkt så det borde väl räcka.
- Ehh...jooo...det skulle ju funka... himla dumt egentligen med två uppsättningar.
Tänkte inte på det. Hur tänker du?
4 kommentarer:
Vi har ju varit där en gång. I skriftspråkets begynnelse. Men, historien tenderar att upprepa sig och gamla företeelser har en förmåga att återkomma. Så, det kanske är en naturlig väg att gå? Titta bara på sms- och chatspråket...
engångitidenskrevvisåharochdåhandladedetomattskriftspråketliksomliknadetalspråketsomljuderienströmdarordengårivarandraomvartannatochdetärliteknepigtdåordensedanskaläsassjälvständigtochinteuppläsasdetärdärvilärdeossliteommellanrumochomteckensomgjordedetenklareförenannanläsareattförståochvilaliteiläsningenhurknepigtsomhelstalltsåkramannemarie
jag tycker att det skulle fungera alldeles utmärkt om man bara hade små eller OM MAN BARA HADE STORA BOKSTÄVER, men punkt och mellanrum vill jag absolut ha kvar. Ska bli spännande att följa skriftspråkets utveckling.
Snälla, rätta mig om jag har fel men jag har fått för mig att det är okej att inte skriva begynnelse bokstaven i ett namn med versal t.ex adam. Eller är jag helt ute och seglar...
Skicka en kommentar