Mina grabbar behöver, precis som många andra, en ganska lång ställtid innan de kommer ned i varv och börjar leka själva eller med varandra. Alltför mycket festligheter, middagsbjudningar, kompisar och främmande tar ut sin rätt och det märks att tålamodet och humöret blir sämre. I dag har vi haft en dag av ställtid. En dag där vi inte gjort något särskilt utan bara småpratat och pysslat på. Sådana dagar ler jag när lillebror plötsligt längtar efter storebror och startar en improviserad demonstration och taktfast marscherar genom huset ropandes:
- Vem vill vi ha? Isak!
- Näj vill vi ha han? NU!
2 kommentarer:
Tänk att få vara en person som man demonstrerar att man vill ha...vilken härlig lycka. Anne-Marie
Ja det fungerar rätt bra när man är liten i alla fall. :)
Skicka en kommentar