Soluppgång

Jaha...en sol...det ska väl inte vara några problem. Få se då... hmmm.... 2,8 meter i diameter står det i lärarhandledningen...Jag tar ett snöre som är 1,4 meter och ritar med hjälp av det. Smidigt. Om jag håller snöret i mitten av pappret och ett barn för andra ändan av snöret runt i en cirkel med en penna... Då får vi en cirkel i alla fall.

Så var det papper då.... det borde väl gå om jag tejpar ihop två av de stora reklamaffisherna som vi fått...eller tr..fyra..fem. Såja... få se då ...oj, det blev visst lite ... jättestort, men...om vi bara tar och flyttar undan bordet här och stolen här och skärmen här så...ja...då ryms det nästan.

Ritar, klipper och ska bara sätta upp den här sladdriga ihoptejpade 2,8 meters papperscirkeln på väggen. Bara sätta upp liksom.

Jaha, nu viker den sig lite över mig här, det var ju inte så smidigt. Jag ska bara försöka hålla här, och sträcka ut mina Gadget-armar för att fästa där, och om jag står med ena benet på bordet och andra på stolen såååå...kaaaanske jag nååååååår. Nähä, nej, oj då, nu har jag liksom blivit fast bakom hela pappret här...klämd mot väggen liksom...då måste jag bara ..åla ..uff...mig ned här och.. "Fröken var är du??" "Fröken hur går det? Går det bra, eller går det dåligt eller hi hi..går det som vanligt?" Det går väl ... tja ...ungefär som vanligt... tänker jag, men säger inget för det hörs så dåligt genom papperssjoket jag draperat över mig. "Du... hänn är nog ...ooooomöööjligt. Hä är för schtort" Jo du, nog är det stort alltid, tänker jag och säger hurtigt att "Det omöjliga tar bara lite längre tid" forever typ...

Ingela dyker upp och håller lite på ena sidan. Räddar mig som så ofta. Tack. Jag tar mig ut ur solen och skyndar efter häftapparaten, viker ut den och häftar frenetiskt fast jättepappret.
Så kan jag pusta ut och solen har gått upp hos klass 2 på Norrbyskolan i Hortlax.
Planeten Tellus.