tisdag 12 januari 2010

Förståelse för andras förståelse.

Kollegan gjorde idag en viktig upptäckt. En upptäckt om hur vuxnas språk kan skilja sig från barns. En upptäck som plötsligt får oss att inse att vi måste skärpa vår förmåga att se barnets perspektiv. Inte ta för givet.


Ett av barnen på skolan är nästan alltid är ute utan vantar. Kollegan och flera andra vuxna på skolan har frågat barnet "Men har du inga vantar?". Eleven har svarat "Nej", och lekt vidare och vi vuxna har bekymrat konstaterat att han nog kommer att frysa.

I dag visade det sig att eleven visst hade vantar - men inte PÅ sig. Eleven hade tålmodigt besvarat vår dumma fråga "Men har du inga vantar?" men inte hade kopplat ihop frågan "Men har du inga vantar?" med en indirekt uppmaning att ta på sig dem. Han hade tolkat det som en faktiskt fråga och svarat "Nej" i betydelsen - inte PÅ mig som du kanske ser.

1 kommentar:

wh sa...

Mycket klokt! Det gäller att tänka till i kommunikationen. (vet inte varför jag kommer att tänka på diskussioner med min man...)