fredag 14 januari 2011

Läraren rättar eleven - eller - eleven beRättar för läraren?

Jag pratar med en lärare i Lund. Hon berättar hur hon gör istället för att rätta i elevernas texter:
-Jag skriver den rätta texten under och sedan får eleven vara språkdetektiv och upptäcka vad som skiljer de båda texterna åt. Eleverna är då aktiva, uppmärksamma och drar sina egna slutsatser. De kanske inte hittar allt, men de hittar något - och det räcker. Jag hade till exempel en pojke som inte gjorde mellanrum. I övrigt var texten rätt ok. Jag skrev texten under och han jämförde. Plötsligt ropar han "Hur får man sånna där hål mellan orden?" En kompis springer fram och visar mellanslagstangenten. "Ok" säger killen. Sedan tar han pennan och drar streck mellan alla orden i sin text. Han vet alltså precis var orden är, han visste bara inte hur man gör mellanrum".

Intressant tycker jag som brukar rätta i texten tillsammans med eleven innan vi skriver ut. Det språkliga samtalet som vi får i samband med det är jätteviktigt och min chans att undervisa. Men med handen på hjärtat så är ibland eleven lite för trött eller för otålig för att vara helt närvarande i samtalet. På sättet som beskrivs ovan kanske vi får ett ännu bättre samtal. Eleven blir den aktiva, den som berättar vad den lärt sig om texten. Spännande och absolut en väg att gå.

Inga kommentarer: