fredag 6 maj 2011

Ramsräkna? Vad är det?

Sitter och tjuvlyssnar på en mamma som går igenom det skriftliga omdömet tillsammans med sin son. Han verkar gå i förskoleklass och är av mammans engagemang att döma det äldsta barnet i familjen. Jag imponeras av deras dialog. Mamman förklarar och frågar. Grabben kommenterar och svarar. Så kommer de till matematiken:
- Kan ramsräkna till 20, hm, ramsräkna ... kan du nån ramsa som är till 20?
- näe
- alltså som "katten musen tio tusen?" eller "ettning tvåning trening" ... eller vad menar de?
- vet inte
- hm...
- kan ordningstal ... Vad är det då? Vad menas med det?
- jag vet inte
Så blir det tyst en stund. Mamman bläddrar igenom häftet med omdömen och tar nya tag.
-Är en bra vän. Jo det är du.

Så fortsätter de lääänge. Häftet är tjockt och ambitiöst. Pojken tröttnar halvvägs. Mamman är lite kantstött av att inte förstå allt och fröken har nästan jobbat ihjäl sig. Nu måste vi finna balansen innan vi drunknar i ett hav av fikonspråk, formuleringar, förmågor och papper. Balans mellan administrativ, informativ och formativ.







- Posted using BlogPress from my iPhone

3 kommentarer:

Killfröken sa...

Fast ordningstal och ramsräkning är ju superviktiga ord för att beskriva elevers lärande. Professionella verktyg ska vi aldrig lägga ner!

Däremot kan man kanske nöja sig med att i dokument som ska ommuniceras med hemmet skriva saker som "du har lärt dig mycket om matematik och det märks att du gillar att räkna/lösa mattekluringar". Typ.

Anonym sa...

omdömen i förskoleklass? nja vi tränar tänket som komma skall....men har faktiskt inga "mål att uppnå"
Men visst har vi koll på vad barnen lärt, kan och behöver, så vi kan möta, stimulera o utmana på rätt nivå! Älskar friheten att få mötas utifrån behov och allas olika förutsättningar som just den unika formen "förskoleklass" innebär! love my job:)//Lottali

Erica sa...

Jo visst skall vi vara rädda om de begrepp som hjälper oss att beskriva vad elever kan. Det är inte det, utan mer ett uppvaknande för mig att begrepp som för mig är så självklara faktiskt kan vålla huvudbry även för den mest ambitiöse förälder. Kanske skulle vi behöva granska våra dokument och skicka med en liten ordlista?